Mitt hem -Toalett

Tror att jag tjorvade till det lite med mina inlägg.. tår i ögat = berörd och det är jag glad över att jag kan göra.. beröra =) Det är vad jag försöker göra i det mesta, även i mina bilder =)
Tänkte att jag skulle visa er lite om hur vi vi bor också =)
Jag börjar med toaletten, den renoverade vi först av allt här hemma.. allt från golv till tak:







Felvinklat?

Jag har fått några kommentarer på bloggen och nåt sms och sådär..
och vad jag har förstått så är det många av er som läste mitt föregående inlägg med en tår i ögonvrån, det var verkligen inte min avsikt att skriva sorgset utan det var bara det att de är några saker som format mig till den jag är, på ett positivt sätt!

Jag är väldigt glad och positivt inställd till livet och de utmaningar som livet ger! Men det är klart utmaningar som innebär sorg vill man ju inte ha för mycket av.

Nu äre dags att gå och sussa.. jobbet väntar tidigt imorn, så gonatt på er!

Vem är jag!?

Nä, jag är inte osäker på vem jag är eller vad jag står för men jag tänkte att det finns kanske läsare där ute som kanske undrar lite om mig!?



Jag heter Magdalena Vaattovaara född -83, gift med Peter Vaattovaara 2008 och vi blev tillsammans år 2002 eller? ha jag är ju sämst! Nåja lyckligt gick vi ovetandes om vad som skulle hända i April 2004 min älskade mor dog efter en tids sjukdom.. mitt liv vändes upp och ner. Jag var då mitt i min utbildning som sjuksköterska och hade min praktik i skellefteå, det var en tung tid men jag tog mig igenom och idag är jag grymt stolt över det och det vet jag att min mor också är!
2004 var också året som vi köpte våran fina golden retriver Vitech, en oerhört lugn och lydig vovve som blev vår första familjemedlem. Min mamma Ingegerd hann träffa honom i 3 månader och i samma veva skaffade sig hon också en taxvalp som idag min syster är ägare till. Sen samma vår skaffade sig min andra syster en vovve och hundtrion var ett faktum =)


Efter något år kände min far att det blev mycket att sköta om själv, en helt hus kändes onödigt och vi "böt bostad" med varandra, så lyckliga köpare blev just vi!

Vi bor nu då i ett Älvsbyhus, min mor och far köpte detta hus då jag var ca 14år. När min mamma gick bort så valde pappa att till slut sälja huset och Detta var år 2005 eller var det kanske 2006 mäh så knäpp, jag minns inte och jag ids heller inte gå och kolla i våra papper =) 

Vi har och fortfarande renoverar och fixar i huset.. det tar väl förresten aldrig slut för alltid gör man sig jobb om det inte finns något! 

Efter min utbildning till sjuksköterska fasnade jag för psykiatri och arbetar nu på en låst psykiatrisk avdelning. Det är ett väldans intressant arbete och jag har fantastiska arbetskamrater! Har nu arbetat där i 6,5år och fler lär det säkert bli eller det beror väl på ... pengar är inte allt men nog spelar det in ;)

Jag är familjekär och så är det bara, min familj är också mina bästa vänner och det rubbas inte!

Jag har också spelat en hel del fotboll i mitt liv från flickfotboll till div. 3 i SAIK, har alltid älskat att spela och sjunga, mitt huvudinstrument är piano vilket jag har plinkat på sen jag var 7 år. Sjunger då och då på tillställningar som dop, bröllop... begravning har jag inte klarat av.. men en minnesstund sjöng jag på. Tycker också om att fixa med håruppsättningar, har gjort ganska så många balfrillor och brudfrisyrer bland annat min egen!

Jag är en ganska spontan person som gör det som faller mig in: köpte en gång en häst... hade ridit ett par gånger men hade ingen särskild kunskap men min kära vän S tryckte på och såklart skulle jag köpa en häst, jag får väl lära mig helt enkelt. Tillsammans med hennes syster och mor köpte vi oss en polle; Junior! Det var också en skitkul tid i mitt liv, lärde mig en hel del så tack Sandra =)

Jag och Peter pratade om familj och tänke att vi skulle börja försöka skaffa oss en arvinge... och fort vare gjort så var man på smällen, det är heller inte alla förunnat så det tar jag inte lätt på utan vi var oerhört välsignade med denna gåva!

Hästen såldes och ungen kom.. ungen heter Vilgot och fyller fem år i Januari.
Vilgot var första barnbarnet på Peters sida och för min far blev det känslosamt... pappa sa efter ett par dagar.. -tänk om mamma hade fått vara med om det här.. och så trillade en tår ner för hans kind och läppen darrade. Lilla/Stora pappa, ja vet det är tungt men hon ser oss nu och är lycklig och fri från smärtor och elände!

Barnet växte och Vilgot gjorde allting mellan himmel och gjord med sin morfar... körde traktor, åt bullar, skotta gården, lekte osv.. Vilgot säger då och då.. -mamma, min bästa kompis heter morfar. Din lilla sötnöt, du är nog hans också =)

Vi åkte hela familjen, (dock inte en av mina bröder och hans familj men istället ersattes dom av våra kusin med familj) till Bulgarien, en oförglömlig resa på många sätt.. fantastiskt att få åka iväg, resan innefattade också vår förlovning men också oerhört hjärtskärande.. Vilgot blev allvarligt sjuk och vi fick inte den hjälp han behövde, den historien får berättas en annan gång.
När detta hade hänt så bestämde vi oss att vi skulle skaffa ett till barn, livet är för kort för att vänta! Så sagt och gjort igen.. i oktober blev jag gravid för andra gången.  Juli året efter föddes vår trollunge Alva, lyckligare storebror får man leta efter. Vad gäller barnafödande så tror jag att vi inte är klara ännu, vill gärna ge mina barn en stor skara syskon och jag ska göra allt i min makt för att få lika bra kontakt som jag har med mina!

När Alva var liten bebis snubblade jag över (tack vare en av mina systrar) en fotokurs.. åh.. vilket intresse som växte och nu idag så fotar jag en hel del =) Älskar varje minut och det ger mig så mycket!

Åter till min pappa Eskil, en fantastisk man. Ni som vet vem han är vet vad jag pratar om.. tyvärr så drabbades han tidigt i sitt liv av stroke.. han lider enormt av detta idag och har fått ett par till stroke efter det. Idag har han mycket svårt att prata, vi i familjen förstår honom men han får kämpa oerhört för att han ska få fram det han vill säga.

Sjukdomen plockar honom bit för bit, talet sen var det synen han blev helt blind för ett år sedan men har återfått stor dela av synfälten vilket är fantastiskt! I februari blev han dålig igen och fick något slags epilepsi anfall vilket var så kraftigt att vi var 5 stycket för att hålla kvar honom i sjukhussängen. Skickades till IVA och sövdes över natten, hjärnskadorna var stora och det var osäkert om han skulle överleva.

Den natten var hemsk, vi tog farväl och hem åkte vi.. tror inte jag fick många minuters sömn. Tidigt på morgonen skulle de prova väcka honom, det gick bra.. pappa-stålmannen-eskil-johansson vaknar upp förvirrad och omtöcknad och lite "trögare" i tanken. Pappa som är en envis karl gick med på att stanna på sjukhuset en natt till men si sen skulle han hem. Idag lever han ganska bra, men han kämpar med talet, synen, trög tanke och lite ångest och nedstämdhet som är vanligt vid dessa sjukdomar.

Oj va långt det blev, orkar ni läsa!?

Allt det jag och min familj varit med om har ju såklart format mig till den jag är idag.. 19 bast och förlorad mamma (hon blev sjuk när jag var 14 år) och en kraftigt sjuk pappa fick jag snabbt bli vuxen och har alltid blivit tagen för äldre än jag varit.. och positiv försöker jag vara så jag känner mig stolt att ha klarat det.

Ingemar Stenmark sa en gång en historia som speglar mitt liv:

Det var en gång två grodor som blev fångade i en hink med mjölk, de simmade och simmade i förtvivlan, efter långt kämpande för sitt liv ger den ena grodan upp och sjunker till botten medan den andre trampar och trampar och morgonen därpå vaknar han upp på en smörklick!


Men om jag ínte haft min gigantiska familj så vette rackarn:
Anna-Karin 15 år äldre och mycket klok
Daniel lik pappa men söt ändå;)
Liselott mellansyster som kan allt.. de bor nog en liten Eskil i henne också
Marilouis mellansyster som ALLTID ställer upp vad än det gäller!
Dennis 6år äldre än jag och snällare människa får man leta efter
sist jag .. en liten lillasyster som fick agera likt en trofe för den äldsta, som stolt tog med mig till hennes vänner och för de andra var jag nog ganska "ivägen".. lilla grynet kallades jag och fick tydligen ganska ofta som jag ville... men skyll inte på mig!

Den "några" punkter om mig så nu till frågan vem är du? Jag blir ju såklart nyfiken att veta vem som följer mig, mitt fotande och min lilla familj =)

Men nu får det väl ändå vara nog!

Nu är jag riktigt arg och less.. om ni känner er träffade så var det också, för jag är less nu!
Jag klagar inte bara för klagandets skull utan det handlar faktiskt om liv. De berörda verkar inte förstå det! Här på vår gata håller man hastigeter i klass med E4:an.. inte riktigt men det är faktiskt 30km/h på denna väg men tyvärr så har det skylten försvunnit i samband med vägarbete för ett antal år sedan. Postbilen verkar ju vara herregud stressade för det "sprutar eld från avgasröret" nog för att vi alla vill ha våran post men nån måtte fåre vara! Sen finns det ett otaliga bybor som inte har barnvett i trafiken, och det är inte bara ungdomar utan människor som själv är förälder! Jag kan förstå att man glömmer det nån gång för att man är stressad och så men att varje dag se genom köksfönstret folk blåsa förbi med ögona endast riktade framåt får mig att bli nervös!

Många av ungdomarna har jag nångång under åren pratat med och senast var det i vinter... en kille kommer sladdandes in på våran gata och jag kör bakom.. rätt som det är sitter han fast i diket och jag stannar..
Frågade om han behövde hjälp, men röda kinder svarade pojken som förövrigt verkade väldigt obekväm med situationen att han skulle klara sig själv. Då tog jag också tillfället i akt och säga till om hastighet och uppmärksamhet.. förstår ni inte att döda ett barn eller en människa för att man bara skulle ha lite skoj och sladda eller för att man var stressad till jobbet skulle ingen kunna leva med! Så se upp, nu är jag på krigsstigen!!

Inte att förglömma en vuxen karl med egna barn som kör lastbil.. hela huset dundrar då han kör förbi. Har god lust att köra ut en barnvagn framför, men tack och lov så vet jag bättre för om jag skulle handlat på det viset skulle jag nog ha en lastbil i köket, för stanna skulle han inte hinna. Undrar om hans argument skulle hålla i rätten om han nån gång skulle bli vållad för annans död eller kropsskada: "Onga sko et vara på vägen"  ... hmm låt mig tänka.. NEJ, antagligen skulle det bara göra åtalet värre.

Mina barn är på vår gata och leker dagligen och hur mycket jag än prentar in att de ska vara uppmärksamma på bilar så är barn just barn och kan glömma av sig.

För ett par vintrar sen så såg jag grannpojken leka på sin gård och kom på att han skulle över till garaget på andra sidan av vägen och springer..  jag ser en bil komma efter vägen, även denna gång en ung pojke som kör alldeles för fort för att uppmärksamma pojken i tid.... när man står där och ser på så reagerar man instinktivt och ja ropar pojkens namn och han gudskelov stannar, bilen bromsar och glider fram.. han skulle inte hunnit stanna!

Säger än en gång, jag brukar inte klaga men det är LIV det handlar om!!!



Vera med flera


Sådär ja, nu har man bråttats med blogg.se  det ville inte riktigt min väg men efter 45 minuters kämpande med att lägga upp dessa bilder har jag nu äntligen lyckats.. Vera, här är er fina familj =)














Otto

Sanna, Stina & Erik









Therese & Erica

Har ju bara visat en bild tidigare från fotograferingen på detta brudpar så här är några sammanslagna:

Underbart!

Jag har haft en härlig vecka. Ledig från tisdag till måndag och hann städa huset och göra lite andra måsten under veckan. I Fredags hjälpte jag gubben och barnen som skulle till Haparanda och när de väl hade åkt tog jag en dusch och begav mig sedan alldeles ensam till Umeå. Förstår ni vilken lyx! Åkte ner för att hälsa på Sandra och Lars och vi hade en underbar helg tillsammans, framför allt jag och Sandra då, tror inte att L var så intresserad av allt vårat surrande och skrattande.

Fredag när jag kom såg vi idol och surrade långt in på natten.

Lördag gjorde vi oss fina och drog sedan till storstan och Umeå levererade i kläder och skor! Skitkul att gå på stan då det finns nåt att handla. Mötte också upp Lotta och Mats, träffade även på en gammal svägerska och mycket surr blev det med alla parter! Jag och S begav oss tillbaka till läggan och där åt vi tacos.. mums. Mätta i magen sparkade vi igång band a'la S&M och sjöng för allt det vi var värda. Innan vi la oss tog vi också en prommis med hennes hundar, sen vare gonatt.

Söndag for vi till Marlene och Fredrik och red, SOM det var roligt. Det är ungefär 5 år sedan jag satt på en häst och jag trodde att det skulle va betydligt läskigare men balansen fanns... men allt de andra är svårt ;)  Men vi klarade i alla fall alla gångarter så det var kul, är lite mör från galoppen bara =)
Efter det var det bara skynda sig hem för att göra sandra "fin" eller kanske snarare cool inför den photoshoot som vi planerat länge, det var hur kul som helst!

Här är lite förhandsvisning på det vi presterade:

      



Skulle det vara så att nån av mina läsare skulle vara intresserad av att göra en sån här fotografering med hela paketet, hår smink och foto så går det att ordna. Kan vara riktigt kul att unna sig själv eller ge till present osv..
Foto: Magda
Smink: Sandra
Modell: Sandra
Hår: Magda

Elliot & Lukas

Fick besök av fina Linda och pojkarna, vi grillade hamburgare och sen fotade vi litegrann. Är allt för längesen vi träffades och det var verkligen ett kärt återseende för pojkarna också!







Photo by Vatto

vaattovaara@live.se

RSS 2.0