Vem är jag!?

Nä, jag är inte osäker på vem jag är eller vad jag står för men jag tänkte att det finns kanske läsare där ute som kanske undrar lite om mig!?



Jag heter Magdalena Vaattovaara född -83, gift med Peter Vaattovaara 2008 och vi blev tillsammans år 2002 eller? ha jag är ju sämst! Nåja lyckligt gick vi ovetandes om vad som skulle hända i April 2004 min älskade mor dog efter en tids sjukdom.. mitt liv vändes upp och ner. Jag var då mitt i min utbildning som sjuksköterska och hade min praktik i skellefteå, det var en tung tid men jag tog mig igenom och idag är jag grymt stolt över det och det vet jag att min mor också är!
2004 var också året som vi köpte våran fina golden retriver Vitech, en oerhört lugn och lydig vovve som blev vår första familjemedlem. Min mamma Ingegerd hann träffa honom i 3 månader och i samma veva skaffade sig hon också en taxvalp som idag min syster är ägare till. Sen samma vår skaffade sig min andra syster en vovve och hundtrion var ett faktum =)


Efter något år kände min far att det blev mycket att sköta om själv, en helt hus kändes onödigt och vi "böt bostad" med varandra, så lyckliga köpare blev just vi!

Vi bor nu då i ett Älvsbyhus, min mor och far köpte detta hus då jag var ca 14år. När min mamma gick bort så valde pappa att till slut sälja huset och Detta var år 2005 eller var det kanske 2006 mäh så knäpp, jag minns inte och jag ids heller inte gå och kolla i våra papper =) 

Vi har och fortfarande renoverar och fixar i huset.. det tar väl förresten aldrig slut för alltid gör man sig jobb om det inte finns något! 

Efter min utbildning till sjuksköterska fasnade jag för psykiatri och arbetar nu på en låst psykiatrisk avdelning. Det är ett väldans intressant arbete och jag har fantastiska arbetskamrater! Har nu arbetat där i 6,5år och fler lär det säkert bli eller det beror väl på ... pengar är inte allt men nog spelar det in ;)

Jag är familjekär och så är det bara, min familj är också mina bästa vänner och det rubbas inte!

Jag har också spelat en hel del fotboll i mitt liv från flickfotboll till div. 3 i SAIK, har alltid älskat att spela och sjunga, mitt huvudinstrument är piano vilket jag har plinkat på sen jag var 7 år. Sjunger då och då på tillställningar som dop, bröllop... begravning har jag inte klarat av.. men en minnesstund sjöng jag på. Tycker också om att fixa med håruppsättningar, har gjort ganska så många balfrillor och brudfrisyrer bland annat min egen!

Jag är en ganska spontan person som gör det som faller mig in: köpte en gång en häst... hade ridit ett par gånger men hade ingen särskild kunskap men min kära vän S tryckte på och såklart skulle jag köpa en häst, jag får väl lära mig helt enkelt. Tillsammans med hennes syster och mor köpte vi oss en polle; Junior! Det var också en skitkul tid i mitt liv, lärde mig en hel del så tack Sandra =)

Jag och Peter pratade om familj och tänke att vi skulle börja försöka skaffa oss en arvinge... och fort vare gjort så var man på smällen, det är heller inte alla förunnat så det tar jag inte lätt på utan vi var oerhört välsignade med denna gåva!

Hästen såldes och ungen kom.. ungen heter Vilgot och fyller fem år i Januari.
Vilgot var första barnbarnet på Peters sida och för min far blev det känslosamt... pappa sa efter ett par dagar.. -tänk om mamma hade fått vara med om det här.. och så trillade en tår ner för hans kind och läppen darrade. Lilla/Stora pappa, ja vet det är tungt men hon ser oss nu och är lycklig och fri från smärtor och elände!

Barnet växte och Vilgot gjorde allting mellan himmel och gjord med sin morfar... körde traktor, åt bullar, skotta gården, lekte osv.. Vilgot säger då och då.. -mamma, min bästa kompis heter morfar. Din lilla sötnöt, du är nog hans också =)

Vi åkte hela familjen, (dock inte en av mina bröder och hans familj men istället ersattes dom av våra kusin med familj) till Bulgarien, en oförglömlig resa på många sätt.. fantastiskt att få åka iväg, resan innefattade också vår förlovning men också oerhört hjärtskärande.. Vilgot blev allvarligt sjuk och vi fick inte den hjälp han behövde, den historien får berättas en annan gång.
När detta hade hänt så bestämde vi oss att vi skulle skaffa ett till barn, livet är för kort för att vänta! Så sagt och gjort igen.. i oktober blev jag gravid för andra gången.  Juli året efter föddes vår trollunge Alva, lyckligare storebror får man leta efter. Vad gäller barnafödande så tror jag att vi inte är klara ännu, vill gärna ge mina barn en stor skara syskon och jag ska göra allt i min makt för att få lika bra kontakt som jag har med mina!

När Alva var liten bebis snubblade jag över (tack vare en av mina systrar) en fotokurs.. åh.. vilket intresse som växte och nu idag så fotar jag en hel del =) Älskar varje minut och det ger mig så mycket!

Åter till min pappa Eskil, en fantastisk man. Ni som vet vem han är vet vad jag pratar om.. tyvärr så drabbades han tidigt i sitt liv av stroke.. han lider enormt av detta idag och har fått ett par till stroke efter det. Idag har han mycket svårt att prata, vi i familjen förstår honom men han får kämpa oerhört för att han ska få fram det han vill säga.

Sjukdomen plockar honom bit för bit, talet sen var det synen han blev helt blind för ett år sedan men har återfått stor dela av synfälten vilket är fantastiskt! I februari blev han dålig igen och fick något slags epilepsi anfall vilket var så kraftigt att vi var 5 stycket för att hålla kvar honom i sjukhussängen. Skickades till IVA och sövdes över natten, hjärnskadorna var stora och det var osäkert om han skulle överleva.

Den natten var hemsk, vi tog farväl och hem åkte vi.. tror inte jag fick många minuters sömn. Tidigt på morgonen skulle de prova väcka honom, det gick bra.. pappa-stålmannen-eskil-johansson vaknar upp förvirrad och omtöcknad och lite "trögare" i tanken. Pappa som är en envis karl gick med på att stanna på sjukhuset en natt till men si sen skulle han hem. Idag lever han ganska bra, men han kämpar med talet, synen, trög tanke och lite ångest och nedstämdhet som är vanligt vid dessa sjukdomar.

Oj va långt det blev, orkar ni läsa!?

Allt det jag och min familj varit med om har ju såklart format mig till den jag är idag.. 19 bast och förlorad mamma (hon blev sjuk när jag var 14 år) och en kraftigt sjuk pappa fick jag snabbt bli vuxen och har alltid blivit tagen för äldre än jag varit.. och positiv försöker jag vara så jag känner mig stolt att ha klarat det.

Ingemar Stenmark sa en gång en historia som speglar mitt liv:

Det var en gång två grodor som blev fångade i en hink med mjölk, de simmade och simmade i förtvivlan, efter långt kämpande för sitt liv ger den ena grodan upp och sjunker till botten medan den andre trampar och trampar och morgonen därpå vaknar han upp på en smörklick!


Men om jag ínte haft min gigantiska familj så vette rackarn:
Anna-Karin 15 år äldre och mycket klok
Daniel lik pappa men söt ändå;)
Liselott mellansyster som kan allt.. de bor nog en liten Eskil i henne också
Marilouis mellansyster som ALLTID ställer upp vad än det gäller!
Dennis 6år äldre än jag och snällare människa får man leta efter
sist jag .. en liten lillasyster som fick agera likt en trofe för den äldsta, som stolt tog med mig till hennes vänner och för de andra var jag nog ganska "ivägen".. lilla grynet kallades jag och fick tydligen ganska ofta som jag ville... men skyll inte på mig!

Den "några" punkter om mig så nu till frågan vem är du? Jag blir ju såklart nyfiken att veta vem som följer mig, mitt fotande och min lilla familj =)


Kommentarer
Marran

Vad bra skrivet, en o anna tår rullade ner för kinden.

2011-10-21 @ 17:09:15
Cissi

Men shit så bra skrivet!!! Sitter här med tårar...du är en sån fin människa...kraaaaam

2011-10-21 @ 17:36:23
URL: http://lillohman.blogg.se/
marran

Självklart följer jag dig på bloggen. Vem är då jag? Jag är den yngre av mellansystrarna. Jag är inte lika spontan som du utan vill veta saker i förväg, gärna exakt vad som ska hända. Planerar ofta så långt i förväg att du blir lite irriterad ;o) tex mat i fjällen o dylikt. Jag älskar oxå mina syskon o deras familjer över allt annat och tycker inte om att två av dem flyttat lite längre bort, jag vet att de har det mycket bra men man träffas ju inte lika ofta o de saknar jag. Jag är förskollärare och jobbar i byn, man kan inte ha bättre arbete!! Lite kort om mig....så nu känner du mig lite bättre Magda ;o)

2011-10-22 @ 11:42:51
Anonym

Självklart följer jag dig på bloggen. Vem är då jag? Jag är den yngre av mellansystrarna. Jag är inte lika spontan som du utan vill veta saker i förväg, gärna exakt vad som ska hända. Planerar ofta så långt i förväg att du blir lite irriterad ;o) tex mat i fjällen o dylikt. Jag älskar oxå mina syskon o deras familjer över allt annat och tycker inte om att två av dem flyttat lite längre bort, jag vet att de har det mycket bra men man träffas ju inte lika ofta o de saknar jag. Jag är förskollärare och jobbar i byn, man kan inte ha bättre arbete!! Lite kort om mig....så nu känner du mig lite bättre Magda ;o)

2011-10-22 @ 11:45:18
Madde

Herregud så bra skrivet. Sitter även jag med tårar i ögonvrån.

Du har fått kämpa i livet men det har gjort dig till den du är och det är en underbar människa det lilla jag har träffat dig!

2011-10-22 @ 21:12:33
URL: http://maddelindstrom.blogg.se/
Linda

Åh, så underbart bra skrivet Magda även jag sitter med en och annan tår i ögonvrån. Mycket har du och din familj gått igenom men det är nog det som gjort dig till den underbara och omtänksamma människan du är. Jag är så glad att jag fått möjligheten att lära känna dig./Kram

2011-10-23 @ 22:01:09
Jenny.

Vilken historia. Vilken stark människa du verkar vara !!

Sen måste jag bara säga att jag tycker du är helt sjukt duktig på att fota, jag blir blown away varje gång jag kollar in din bilder. En liten fråga, fotar du djur på beställning ?? ;).

/Jenny

2011-10-25 @ 11:27:41
URL: http://jcarpediem.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Photo by Vatto

vaattovaara@live.se

RSS 2.0